mthlaandersson

jag gick förbi dig på stan, du såg ut att va glad
du gick med den nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
jag försökte spela cool som om allting var normalt,
men i själva värket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut det men det kommer tillbaks, såklart!

i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk & gråt. där är vi sams igen.
och dom spelar våran låt som i spanien
vi tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den,
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack från mig det ba fanns inte!

varför kan jag inte bara ta och glömma dig?
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg,
inatt tänker jag på när vi gjorde våran söndagsgrej, hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
jag tömmer mig, över dom akorden som jag lagt!
låter pianot spela enda tills det blir kolsvart.
och låter språkarna ta oss iväg till vår plats
jag kan inte släppa dig.. det enda jag tänker är att;
en gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser dig ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp ur min dröm.

de va ett tag sen vi sågs,
och knappt tänkt på't
men för två år sen vare vi
jag gav dig en låt, skrev en melodi.
du grät föatt den va fin, du förlät min idiotik
vi var en enhet - vi var singular!
förenat på en vinterdag
det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt
det kommer nog alltid va så, för allt jag har.
det påminner mig om dig och det bränns
vill inte säja sängen men älskling jag skämms när en anning ligger breve en det blir så fel.
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel, borde gätt mer,
men de är lätt att va efterklok, lätt å se, i backspegeln och skilja rätt från fel
jag måste bara släppa dig innan det växer mer.
men i drömmen är det vi mot dom, vi var lyckliga som bin och som såg oss som en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords vill bara somna om