inget sårar så som kärleken.

alla minnen jag har,
det är allt jag har kvar.
jag trodde aldrig aldrig att jag skulle falla för någon som dig
det bara fanns inte!
när du en dag ringde mig och fan va  kaxig jag var, så jävla arg hade jag varit den dagen.
annsofie stog utanför mitt hus med sin hund och väntade på att jag skulle komma ner,
jag pratade med dig och kom tillslut ner till annsofie, duskulle komma då,
vi gick och träffade dig och annso skulle snart hem, jag ville inte att hon skulle lämna mig där,
jag är så sjukt blyg när jag träffar nya människor
men det gick bra, vi snackade asmkt och det blyga försvann
vi satte oss vid björken skolan

jag var tilsammans med timothy då, men jag sa ingenting till dig, för jag märkte hur sjukt bra jag trivdes med dig
du tryckte mig till dig och kysste mig, vilken känsla, jag glömde allt´, ALLT
det kändes som jag flög, känslan var så jävla ovärklig men jag ville inte att den skulle försvinna
vi snackade ännumer, den här gången satt jag i ditt knä
jag blev mer och mer kär i dig för varje minut som gick
jag glömmde helt bort att jag hade kille
vi kysstes hela kvällen, halva natten satt vi där, hela kvällen och halva natten, det var timmar! det kändes som sekunder.
du skjutsade hem mig och sa att du inte vela släppa mig, att du vela ha kvar mig hela natten.
jag gick in och du skulle ringa mig senare som du gjorde också,

några dagar senare träffade jag dig igen, på samma ställe, samma sak hände och fan vad kär jag var i dig
jag vela inte släppa taget, aldrig! jag ville ha dig jämt.
du ringde mig samma kväll igen, jag hade sagt att jag hade kille nu, i tlfn
jag kmr ihåg hur ledsen du blev, hur länge du grinade när vi pratade i tlfn, hur mkt jag också grinade,
du hade hjärtfel och lära sluta ett tag för att kunna andas, jag kmr ihåg hur du sa att du vela ta självmord
hur jävla mkt jag grinade då. det var floder. jag älskade ju dig.

jag var så jävla lycklig, så jävla lycklig! och så satt vi där, i telefonen och grinade, jag dissade timothy dagen efter,
för det var bara dig jag vela ha, utan dig vela jag inte leva, utan dig kunde jag inte leva.

du och jag träffades mer, många ggr. jag och annso skulle åka och bada, du ringde mig och frågade var jag var
jag var tydligen nära där din pappa bodde, så jag och annso åkte och mötte dig vid gula grillen
du höll om mig och jag var lyckligast i världen
jag och annso skulle hem för vi skulle till lager 157 dagen efter tidigt på morronen
så vi sa hejdå

jag grinade nog hela natten för att jag var utan dig.

dagen efter träffade vi dig igen, på björken, du skulle på bröllop så du kunde inte stanna så länge
men att du var där betydde allt.

sen kom annsos joel och då skulle du åka, så vi gick hem till annso.

dagen efter skulle jag vara med dig
men annsos morbror hade blivit knivhuggen så hon lära sova hos mig,
du och jag bråkade
jag orkade ingemer , så jag sa att vi skulle ge upp dig och mig.
ge upp det bästa i mitt liv.

fan vad jag ångrade att jag sa så, så jävla mkt ångrade jag mig,
jag grina hela kvällen,
halva natten
annso ringde dig och sa att du skulle komma hem till mig
du gjorde det också, vi gick ut och träffade dig på parkeringen för min brorsa sov.
där satt vi båda två, kära som bara helvette, båda lika jävla ledsna utan att säga ett ord till varann,
annso pratade som fan
men vi bara satt där.
annso gick in, för hon tröttnade på att vi inte pratade med varann

 så när hon gick in så ställde du dig upp
sa åt mig att ställa mig upp och när jag vägrade så drog du upp mig och kramade mig

jag ville bli din igen, bara din.
men du visste inte hur du vela ha det, du visste att du var kär i mig men du visste inte ifall du vågade riskera att bli sårad igen.
du sov hos mig, och nu var det tydligen vi igen, annso och joel sov också hos mig den natten

timothy ville tydligen ha tillbaka mig igen, och du hade inte hört av dig på en vecka, så jag trodde de var slut
så jag tog tillbaka timothy.

det var mitt livs största misstag

om jag bara kunde spola tillbaka tiden för dig älskar jag ska du veta,
mest av allt på jorden. du kommer troligen inte se dethär men jag älskar dig det har gått 9månader, och jag känner fortfarande lika starkt hur jag vill vara nära dig igen.
och nu kan jag inte skriva mer för nu kommer för många tårar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0